Teater dårå
Nu är jag nästan en riktig kulturtant. Jag har ju sett TVÅ teaterpjäser idag för sjutton.
Den första hette Kinaköping, och det var den Rebecca var med i. Den var bra. Ja hade fått för mig att den var oseriös, men den var riktigt skrämmande. RIKTIGT RIKTIGT skärmmande. Om man är lättskrämd det vill säga. Den handlade om en liten stad som hette Kinaköping. Knaköping verkade vara en idyll, men det är något som inte står rätt till. (Nu gör jag smygreklam för en teater som har spelats för sista gången. Väldigt intelligent.)
Den andra var en teateruppsättnig av Gerd Brantenbergss bok Egalias döttrar. Den boken har jag velat läsa typ, forever men inte kunnat hitta. Den var också riktigt bra, och den fick en att tänka till lite.
Den första hette Kinaköping, och det var den Rebecca var med i. Den var bra. Ja hade fått för mig att den var oseriös, men den var riktigt skrämmande. RIKTIGT RIKTIGT skärmmande. Om man är lättskrämd det vill säga. Den handlade om en liten stad som hette Kinaköping. Knaköping verkade vara en idyll, men det är något som inte står rätt till. (Nu gör jag smygreklam för en teater som har spelats för sista gången. Väldigt intelligent.)
Den andra var en teateruppsättnig av Gerd Brantenbergss bok Egalias döttrar. Den boken har jag velat läsa typ, forever men inte kunnat hitta. Den var också riktigt bra, och den fick en att tänka till lite.
Kommentarer
Trackback
